I
början i boken får man reda på att Hèdi blir slagen av sin far, men trotts de
tycker Hèdi väldigt mycket om sin pappa. I familjen är det Hèdis mamma ska sköte
allting i hemmet, medan hennes pappa arbetar och sliter. Hèdi har också en
lillasyster som heter Livi, dem håller alltid ihop.
Familjen hade ofta på radion och vilket gjorde att Hèdi
hörde en skrikande man (Hitler) i radion ofta. Hon frågade sin mamma var det
var för något, men hennes mamma svara alltid det är någon arg man som skriker.
Hennes mamma tänkte det kommer aldrig hända oss ändå.
Plötsligt hände det som inte får hända. Hela familjen skulle
förflyttas. Hèdis mamma tog det mycket tungt och grät många kvällar. Hèdi kom
in en gång och frågade hennes mamma varför hon gråter? Hon svarade att hon
tyckte det är jobbigt att lämna allting här. Hèdi sa då, mamma det viktigaste
är att vi är tillsammans inte att bo kvar här.
Här märkte man mycket tydligt att deras familj är en väldigt
sammanhållen familj, att det viktigaste är att det är tillsammans.
Under tiden det för flyttades till Auschwitz så gled det mer
och mer ifrån varandra för att Hèdis mamma sa ta hand om din syster, vilket
Hèdi gjorde. Hèdi och Livi höll ihop hela resan, vilket sluta att de kom till
en familj i Sverige.
Hèdi hade önskat hon höll fast vid sin mamma bättre men jag
tror hela familjen hade dött då. Hèdi gjorde som hennes mamma sa vilket var
både positivt och negativt. Även om familjen inte var särskilt rik så var
familjen sammanhållen och de tog verkligen hand om varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar