Eleverna som har skrivit på denna blogg har nu lämnat Göthriks skola och börjat på gymnasiet. Jag önskar dem alla lycka till och tackar för åren på Göthrik.
/Malin
På denna sida skriver elever från årskurs 9, om texter och böcker som de läser på svenskan. De gör uppgifter till böcker de läser, de analyserar och diskuterar. De kan även publicera egna texter.
onsdag 21 augusti 2013
tisdag 4 juni 2013
Skärvor av ett liv av William
Beskriva Auschwitz
Det såg lite ut som ett fattigt ghettoområde som blivit
övergiven tycker jag. Med ”fotbollsplaner” fast utan mål. Utan där man arbetade
istället. Och hela området är omringat av höga stängsel med taggtråd högst upp.
Och om man försökte fly dödade dem flera människor än dig, som ett moraliskt
straff. Beskrivningen låter lite oseriös, fast det kanske är svårt att måla upp
en bild utifrån min beskrivning.
En dag i lägret bestod av en uppropning, eller räkning av
fångar 3 gånger om dagen. Dagen bestod också av ett snålt mål med lite och
dricka och en liten brödbit.
Dagen bestod också av arbete. Judarna var i nazisternas
ögon, förutom pest för världen, också något som kunde användas som gratis
arbetskraft som man kunde behandla värre än djur.
Jag tror människorna i lägret kände att de var mindre värda
än djur, vilket enligt nazisterna dem dock också var. Många tappade nog
förståndet och blev galna. Folk dog varje dag. Men det blev en del av vardagen.
När de väl vant sig tror jag dock hemskt nog de vande sig och att en
familjemedlem som dog inte var lika all varligt för dem längre. Många såg nog
också döden som en bättre utväg än att stanna där och gav upp hoppet på livet.
Skrivet av William
måndag 3 juni 2013
Beskriv vad som hände när de blev fria och ur de upplevde detta.
6. Beskriv vad som hände när de blev fria och hur de upplevde detta
Själva befrielsen från koncentrations läget hände den 15 April 1945. Alla fångar låg på deras sängar och de var mycket svaga, så svaga att de knappt orkade prata med varandra. Plötsligt sa någon att hon såg en Engelsk Tank. Alla på lägret trodde att hon bara yra sedan efter några timmar hörde de andra konstiga ljud och en annan fånge sa 'Titta där! En engelsk soldat' Inga av fångarna trodde sina ögon och de bara satt där och kolla på. De engelska soldaterna kunde inte tro sina ögon, alla såg ut som levande skelett men de var väldigt snälla och gav dem deras ransoner som de skulle äta av senare.'
Soldaterna sa att kriget tog slut den 8 maj men för fångarna var den slut idag. Många fångar blev väldigt sjuka på grund av den feta maten som de nu har givits och därför var det många som dog.
Hédi var väldigt trött när hon blev befriad, så därför orkade hon inte att flytta sig från sängen. När hon vaknade igen så gick hon ut och började leta efter sin fader. Hon mötte en annan släkting men hon var i väldigt dåligt skick, hon sa att hon skulle komma med mat till henne imorgon med när hon kom tillbaks var hon redan död. Hon träffade Micheal och där fick hon veta att Alex, hennes fars bror var den ända som hade överlevt. Hédi var väldig ledsen men när hon kände för att gråta kunde ingenting komma, det var som om hennes tårar var slut.
Detta har bara resulterats till olycka och onda saker. Hon har förlorat sitt hem, många av sina vänner, Sin omtänksamma mor, sin kära far men en sak har hon kvar. Sin älska syster.
//Kalle Paulsson 9G
söndag 2 juni 2013
torsdag 30 maj 2013
Beskriv vad som hände när de blev fria och hur de upplevde detta.
Den 15 april, 1945 trädde engelska soldater in till lägret
klädda i vita armbindlar. Vid detta tillfälle så var majoriteten av lägrets
invånare extremt trötta och positivitet var låg: få orkade ens att vara glada
för deras befrielse. Många nu-fria fångar ville söka efter sin familj eller
helt enkelt vila av sig, likt Heidi innan hon bestämde sig för att i hopp leta
efter sin far. Detta var likt många andra personer i lägret, många hoppades
fortfarande att familjemedlemmar fortfarande var vid liv. Många hade väldigt
svårt att förstå känslan av befrielse, och likt en väldigt stor ändring under
en kort period så förstod inte många att det var nu fria.
Engelsmännen gav senare ut mat till majoriteten av fångarna,
mest utav medkänsla för de utsvälta fångarna. Detta blev tyvärr slutet av många
fångar, då under deras långa tid inom koncentrations lägrerna så hade deras
kroppar vant sig vid väldigt små mängder av mat. Vid sådan stor konsumtion av
mat så blev många väldigt sjuka, och vissa dog, inklusive några av Heidis
vänner. Detta ledde senare till stark sorg bland de fria fångarna, inklusive
Heidi som fått reda på sin fars död och falska hopp om att han hade arbetat i
köket i förgångna läger.
Efter Heidi hade bekräftat sin fars död så stanna både
hon hennes syster inom lägret innan de blev transporterade till Lübeck och
sedan till Malmö med båt. De blev sedan inkvarterade i en gammal skola. Många
av de förre-detta fångarna blev väldigt besvikna då de förväntningarna av
Sverige de hade visade sig att inte uppfyllas, men många nöjde sig med den
stora mängden av mat. Ett flertal av de nu fria fångarna var fortfarande
väldigt vana med att gömma sin mat, och det var ofta de omedvetande gömde sin
mat ifrån de andra. Ett flertal av de som var inkvarterade inom skolan smög
ibland ut för att prata med Svenskar, detta inkluderar Heidi som smög ut minst
en gång. Efter vant sig någorlunda väl så stannade Heidi och Livi längre än de
sex månaderna de hade planerat i Sverige. De slutade tillsluts att de stannade permanent, skaffade
män och tillsluts barn.Beskriv vad som hände när de blev fria och hur de upplevde detta.
Den 15 april 1945 blev de i det lägret fria. Alla var helt
uttömda på kraft när de märkte att engelska soldater hade tagit sig in i lägret
med vita armbindlar. De flesta var allt för trötta för att ens bli glada. Först
ville Hédi bara sova men sen började hon inse vad som faktiskt hade hänt och då
var hennes första tanke att imorgon skulle hon leta efter sin far, hon var
övertygad om att han var vid liv. Alla fylldes med hopp.
Dagen efter låg ingen kvar i barackerna, oavsett hur sjuka
eller utmattade de var tvingade dem sig själva att gå ut och se vad som hade
hänt. Engelsk männen var väldigt vänliga och gav ut sina egna matransoner till
de befriade fångarna. Judarna var inte alls var van vid sådan fet mat så
magarna gjorde uppror och många blev sjuka.
De fortsatte att bo kvar i lägren ett litet tag till innan
dem kunde åka iväg. Hédi hade sedan hört att kriget inte var officiellt slut
förens den 8 maj.
Sen åkte de från Lübeck till Travemünde. Efter de skulle dem
ta båten till Malmö. Man kan säga att de såg Sverige som frälsa landet. Att när
de kom till Sverige då skulle allt bli bra. De tänkte att Svenskarna var mycket
snälla för att ”drottningen hade bjudit dem på semester”. De trodde även att drottningen skulle välkomna
de i Malmö med fina kläder, mat och en egen klocka, men så var det inte.
När det anlände till Malmö skickades de sen vidare till
Stockholm där de friade fångarna inkvarterade i en skola för 6 veckors karantän
för att inte sprida sjukdomar. Även om de hade blivit besvikna för att inte Sverige
hade varit som de först trodde så klagade de inte ändå. Dem fick mat i överflöd
och det tog lång tid för vissa att förstå att dem inte behövde gömma maten som
blev över för att det var osäkra på om dem skulle få mer.
Hédi och Livi’s plan var först att återvända till Rumänien
efter 6 månader i Sverige men så blev det inte. Istället stannade de båda i
Sverige. Trots detta har de båda återvänt till Rumänien några gånger för att
besöka deras hemstad.
onsdag 29 maj 2013
Beskriv Hédis familj, hur de hade det från början och vad som hände med dem.
Heidi verkar tyckas ha det bra hos sin familj.
Hennes pappa slår henne ibland och de är rätt stränga mot henne men hon tycker väldigt mycket om dem ändå.
Hon hör en man på radion som skriker massa saker men de tror aldrig att de ska hända dem.
Nu så börjar det bli mycket sämre för judarna i Sighet för de fick inte ha några värdesaker för de blev ifrån taget att nazisterna. En dag så sa de att de skulle förflyttas till ett läger och Héidis mamma började gråta och Héidi frågade då vad de va och hon svarade att de va jobbigt att lämna alla sina saker och sitt hem. Men då sa Héidi att de va viktigare att va tillsammans.
tisdag 28 maj 2013
Beskriv Hédi familj, hur de hade det från början och vad som hände med dem.
Hédis familj bestod av Hédi, hennes
lillasyster Livi, hennes mamma och pappa. De var en helt vanligt judefamilj som
bodde i Sighet i Rumänien. Familjen hade det bra ställt, de bodde i ett stort
hus och de hade absolut tillgång till de viktiga sakerna som exempelvis vatten,
mat, kläder, toalett och riktiga sängar. Både Hédi och Livi hade varsina stora
rum där de förvarade alla sina saker. Familjen hade också tillgång till en stor
trädgård där familjen spenderade massor av timmar då vädret var fint.
En dag var Hédi och hennes far ute och
plockade äpplen som de sedan skull ta in till huset och äta. Familjen hade
också ett hembiträde som skötte b.la. städningen och disken.
I Sighet gick både Hédi och Livi i skolan
och deras föräldrar arbetade. Familjen hade många nära och kära till hands och
de hade inga svårigheter till en början att passa in i samhället. Hédi älskade
att gå i skolan och hon hade flera vänner som hon kände sig trygg med och det
samma gällde Livi. Desto längre tiden går, desto mer och mer börjar folk lägga
märke till att Hédis familj och många andra familjer var judar. Familjen
började tvingas följa en massa annorlunda regler i samhället och folk började
inte respektera Hédi och hennes familj längre.
En dag gick Hédi till skolan och på vägen
dit mötte hon en kille som hon hade haft lite span på under en tid. Killen var
mycket stilig enligt Hédi och hon hade haft en lite förälskelse i honom. Hon
mötte hans blick när de gick om varandra och rätt som det var så gav killen en
kal blick till Hédi och spottade henne i ansiktet. Hédi sprang rak vägen hem
och tårarna sprutade.
Hon hade aldrig upplevt något liknande
förut. Hennes mor tröstade henne med att förklara att så här är det och att de
måste vara starka och ta oss igenom detta fruktansvärda saker som folket gjorde
mot dem.
Hédi åkte till olika platser som tonåring
och studerade, hon vill uppfylla sina drömmar även fast det inte var lätt att
leva om man var en jude. Hon tyckte att det var väldigt jobbigt att åka ifrån
sina föräldrar, men hon tycket inte att hon hade något val.
Efter några års studier utomlands så
återvände Hédi efterlängtat tillbaka till sin familj. Allt blev bara värre och
värre för familjen i Sighet. Alla judar blev i fråntagna alla deras värde saker
och dem fick inte behålla någonting. Alla blev sedan förflyttade till ett getto
och sedan koncentrationsläger. Familjen försökte hålla ihop så långe det bara
gick och de försökte stötta varandra med att säga till snart är allt över och
då skulle de åka tillsammans hem och liva sina normala liv. När familjen kom
till Auschwitz blev familjen splittrad. Hédi och Livi fick följas åt på samma
väg medan hennes mor fördes direkt till gaskammaren och deras far till hårt
arbete. Även fast Hédi inte ville tro det så viste hon att hennes mor blev
dödad, men samtidigt viste hon inte om hennes far levde eller inte. Hon lovade
att ta hand om sin syster och dem höll ihop hela tiden. När de hade varit
tillfångatagna under en väldigt lång tid fick hon höra att hennes far inte
överlevt men hon var stark, hon visste att en dag skulle hon och hennes lillasyster
bli fria och då skall de kunna uppfylla alla sina drömmar.
Hédi och hennes lillasysters relation blir
bara starkare och starkare för varje dag som gick, även fast dem visste att det
bara är de kvar av familjen. De tog hand om varandra om någon av dem blev sjuk
eller inte mådde bra. Så fort Hédi blev erbjuden eller borttagen från sin
syster hittade hon alltid på ett sätt att komma tillbaka till Livi. Hon kände
sig skyldig att ta hand om henne och hon viste att livi inte skulle klara sig
utan henne.
Tillslut blev Hédi och Livi och även alla
andra judar som blev tillfångatagna räddade och nu skulle dem äntligen få sina
liv tillbaka.
Hédi och Livi blev bosatta i Sverige
tillsammans och de tappade aldrig kontakten eller kärleken till varandra.
måndag 27 maj 2013
Hur tror du att förintelsen kunde inträffa? Hur kunde vanliga människor bete sig så grymt som de gjorde och behandlade andra människor så illa?
-->
Förintelsen kan man säga berodde på 1:a världskrigets
konsekvenser. Tyskland fick på sig all skuld att det var deras orsak till att
det startade ifrån början. Dem fick betala en hög summa skadestånd och
förlorade en del markyta. Detta orsakade till sist en inflation vilket innebar
ett högt antal arbetslösa.
Adolf Hitler utnyttjade sedan folkets och landets situation
och påbörjade något fruktansvärt. Med hans stora och kraftiga tal tog han
politiken med storm, Tysklands invånare trodde att detta var mannen som skulle
hjälpa dem med den sitts dem satt i.
Hitler ansåg att det fanns olika slags arter bland invånarna
där alla var olika värda. Han antydde på att han ville ha ett ”rent” och starkt
Tyskland och resten skulle utrotas. Ibland denna mängd fanns det mest judar men
även polacker, gamla, svaga och svarta. Att just judarna som Tyskland till stor
del bestod utav, berodde på att Hitler antydde på det orsaker som hänt tidigare
i livet, t.ex. på kontraktet efter 1a världskriget var det just en jude som
skrev på avtalet. Andra orsaker till att Hitler tyckte att judar var smutsiga
var att han som ett par år yngre försökt att komma in på ett konstuniversitet
men gjorde inte det, dem som blev intagna var istället judar vilket han nu kunde
få ut sin aggression på. Var du ”ren” tysk eller arisk som Hitler sa fick
fortsätta att leva som förr och behövde därför inte flytta till gettot etter
transporteras till arbetsläger. Om man inte var detta utan som ex judisk fick
man bära en symbol och skickade till sist koncentrationsläger eller arbetsläger
där man blev behandlade som djur och slutade oftast med döden pga. att man blev
gasades ihjäl eller arbetade ihjäl sig.
Själv så har jag sätt filmen Schindler´s list där man får se
hur bedrövligt dem behandlas. Folket behandlades som luft och om man råkade
säga fel ordval eller vara vid fel platts vid fel tidpunkt, blev man skjuten. Dem
fick gömma sig på dagarna och hade tur om dem kunde komma fram på natten utan
att Tyska soldater som stod utanför eller stod och lyssnade genom t.ex. golv,
skulle upptäcka dem och om de upptäckte en blev man skjuten. Att detta är sant
är skrämmande, att bara för en man har något emot helt vanliga människor, bara
att dem har en annan religion, har fått med sig alla och börjar utplåna
befolkningen som inte ”passar in”. Man kan beskriva dessa hemska människor som
kallhjärtade eller lättare sagt hjärtlösa. En utav scenerna jag ”fastnade” för
handlade om en kvinna som var i ett arbetsläger där dem skulle bygga ett hus.
Kvinnan påstod att dem hade byggt en fel grund och det inte skulle hålla, hon
hade utbildningen men ändå så skrattade de tyska SS soldaterna och sköt sedan
henne. En annan scen var även när judarna var tvungna till att skotta vägarna
ifrån snö för att bilarna skulle kunna köra. En gammal man som var
rörelseförhindrad och bara hade en arm (har jag för mig) var överlycklig för
att han fått ett arbete. SS soldaterna skrattade även åt honom och sköt även
han. Att man kan vara sådan hemsk och göra detta med ett leende på läpparna och
inte bry sig ett dugg är riktigt sjukt tycker jag.
I skärvor av ett liv får man följa Hédi och hennes familj
under denna tid då detta händer. Från hur dem bodde hyfsat rikt till att hamna
i gettot och koncentrationsläger. Hur dem blev behandlade och ner kränkta och
till sist blir fria med ett oförglömligt hemskt minne som alltid kommer sitta
kvar i dem.
Hennes familj fick flytta ut ur sitt relativt nya drömhus
och fick bara ta med sig nödiga saker. Tillsammans med ett dussin andra judar
och människor som blev tvingade till att flytta till gettot som låg utanför
staden, så vandrade dem med all sin packning som de inte alls var medvetna om
att de kommer att bli av med senare.
Just där startade deras resa, resan som var en början, en
början på slutet… Döden (för de mesta av folket). När dem sedan flyttas till
koncentrationsläger skiljs nästan alla familjer åt. Hédi och hennes syster har
fortfarande varandra men deras föräldrar är inte i sikte, de har alltså blivit
ihjäl gasade utan att Hédi och hennes syster anar/förstår det. Man följer det
vardagliga livet och alla rutiner man får leva bland koncentrationsläger och
arbetsläger, alla plikter och rutiner.
Svälten och sjukdomar tog även en hel del människors liv,
eftersom man var i en soppas smutsig miljö och befann oftast i en väldigt tät
folksamling på natten. De fick mat ibland men inte alls mycket vilket ledde
till att dem mesta bara bestod utav skinn och ben och när man sedan skulle
arbeta klarade inte kroppen av det och all ork rann ut, som sedan ledde till
blod.
Sådana här saker händer fortfarande i världen på alla olika
sätt. Även om man inte tänker händer det oftast även i skolan och det kallas
mobbing för att man tex ser lite speciell ut eller kommer ifrån ett annat land
eller religion. Här gör vi samma sak som Tyskland gjorde, vi kränker någon på
grund av deras tro, ursprung eller utseende.
Även koncentrationsläger finns än i världen en, speciellt i
de lite fattiga länderna. Därför är de viktigt att informera människan om hur
hemskt detta är, man skulle egentligen inte låta detta hänt, för är en människa
mindre värd för sitt utseende, religion eller ursprung? Skall man behandla folk
som luft? Är detta rätt? Och även vad har dem gjort för fel?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)