Hédis familj bestod av Hédi, hennes
lillasyster Livi, hennes mamma och pappa. De var en helt vanligt judefamilj som
bodde i Sighet i Rumänien. Familjen hade det bra ställt, de bodde i ett stort
hus och de hade absolut tillgång till de viktiga sakerna som exempelvis vatten,
mat, kläder, toalett och riktiga sängar. Både Hédi och Livi hade varsina stora
rum där de förvarade alla sina saker. Familjen hade också tillgång till en stor
trädgård där familjen spenderade massor av timmar då vädret var fint.
En dag var Hédi och hennes far ute och
plockade äpplen som de sedan skull ta in till huset och äta. Familjen hade
också ett hembiträde som skötte b.la. städningen och disken.
I Sighet gick både Hédi och Livi i skolan
och deras föräldrar arbetade. Familjen hade många nära och kära till hands och
de hade inga svårigheter till en början att passa in i samhället. Hédi älskade
att gå i skolan och hon hade flera vänner som hon kände sig trygg med och det
samma gällde Livi. Desto längre tiden går, desto mer och mer börjar folk lägga
märke till att Hédis familj och många andra familjer var judar. Familjen
började tvingas följa en massa annorlunda regler i samhället och folk började
inte respektera Hédi och hennes familj längre.
En dag gick Hédi till skolan och på vägen
dit mötte hon en kille som hon hade haft lite span på under en tid. Killen var
mycket stilig enligt Hédi och hon hade haft en lite förälskelse i honom. Hon
mötte hans blick när de gick om varandra och rätt som det var så gav killen en
kal blick till Hédi och spottade henne i ansiktet. Hédi sprang rak vägen hem
och tårarna sprutade.
Hon hade aldrig upplevt något liknande
förut. Hennes mor tröstade henne med att förklara att så här är det och att de
måste vara starka och ta oss igenom detta fruktansvärda saker som folket gjorde
mot dem.
Hédi åkte till olika platser som tonåring
och studerade, hon vill uppfylla sina drömmar även fast det inte var lätt att
leva om man var en jude. Hon tyckte att det var väldigt jobbigt att åka ifrån
sina föräldrar, men hon tycket inte att hon hade något val.
Efter några års studier utomlands så
återvände Hédi efterlängtat tillbaka till sin familj. Allt blev bara värre och
värre för familjen i Sighet. Alla judar blev i fråntagna alla deras värde saker
och dem fick inte behålla någonting. Alla blev sedan förflyttade till ett getto
och sedan koncentrationsläger. Familjen försökte hålla ihop så långe det bara
gick och de försökte stötta varandra med att säga till snart är allt över och
då skulle de åka tillsammans hem och liva sina normala liv. När familjen kom
till Auschwitz blev familjen splittrad. Hédi och Livi fick följas åt på samma
väg medan hennes mor fördes direkt till gaskammaren och deras far till hårt
arbete. Även fast Hédi inte ville tro det så viste hon att hennes mor blev
dödad, men samtidigt viste hon inte om hennes far levde eller inte. Hon lovade
att ta hand om sin syster och dem höll ihop hela tiden. När de hade varit
tillfångatagna under en väldigt lång tid fick hon höra att hennes far inte
överlevt men hon var stark, hon visste att en dag skulle hon och hennes lillasyster
bli fria och då skall de kunna uppfylla alla sina drömmar.
Hédi och hennes lillasysters relation blir
bara starkare och starkare för varje dag som gick, även fast dem visste att det
bara är de kvar av familjen. De tog hand om varandra om någon av dem blev sjuk
eller inte mådde bra. Så fort Hédi blev erbjuden eller borttagen från sin
syster hittade hon alltid på ett sätt att komma tillbaka till Livi. Hon kände
sig skyldig att ta hand om henne och hon viste att livi inte skulle klara sig
utan henne.
Tillslut blev Hédi och Livi och även alla
andra judar som blev tillfångatagna räddade och nu skulle dem äntligen få sina
liv tillbaka.
Hédi och Livi blev bosatta i Sverige
tillsammans och de tappade aldrig kontakten eller kärleken till varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar