torsdag 30 maj 2013

Beskriv vad som hände när de blev fria och hur de upplevde detta.


Den 15 april, 1945 trädde engelska soldater in till lägret klädda i vita armbindlar. Vid detta tillfälle så var majoriteten av lägrets invånare extremt trötta och positivitet var låg: få orkade ens att vara glada för deras befrielse. Många nu-fria fångar ville söka efter sin familj eller helt enkelt vila av sig, likt Heidi innan hon bestämde sig för att i hopp leta efter sin far. Detta var likt många andra personer i lägret, många hoppades fortfarande att familjemedlemmar fortfarande var vid liv. Många hade väldigt svårt att förstå känslan av befrielse, och likt en väldigt stor ändring under en kort period så förstod inte många att det var nu fria.
Engelsmännen gav senare ut mat till majoriteten av fångarna, mest utav medkänsla för de utsvälta fångarna. Detta blev tyvärr slutet av många fångar, då under deras långa tid inom koncentrations lägrerna så hade deras kroppar vant sig vid väldigt små mängder av mat. Vid sådan stor konsumtion av mat så blev många väldigt sjuka, och vissa dog, inklusive några av Heidis vänner. Detta ledde senare till stark sorg bland de fria fångarna, inklusive Heidi som fått reda på sin fars död och falska hopp om att han hade arbetat i köket i förgångna läger.
Efter Heidi hade bekräftat sin fars död så stanna både hon hennes syster inom lägret innan de blev transporterade till Lübeck och sedan till Malmö med båt. De blev sedan inkvarterade i en gammal skola. Många av de förre-detta fångarna blev väldigt besvikna då de förväntningarna av Sverige de hade visade sig att inte uppfyllas, men många nöjde sig med den stora mängden av mat. Ett flertal av de nu fria fångarna var fortfarande väldigt vana med att gömma sin mat, och det var ofta de omedvetande gömde sin mat ifrån de andra. Ett flertal av de som var inkvarterade inom skolan smög ibland ut för att prata med Svenskar, detta inkluderar Heidi som smög ut minst en gång. Efter vant sig någorlunda väl så stannade Heidi och Livi längre än de sex månaderna de hade planerat i Sverige. De slutade tillsluts att de stannade permanent, skaffade män och tillsluts barn.

Beskriv vad som hände när de blev fria och hur de upplevde detta.


Den 15 april 1945 blev de i det lägret fria. Alla var helt uttömda på kraft när de märkte att engelska soldater hade tagit sig in i lägret med vita armbindlar. De flesta var allt för trötta för att ens bli glada. Först ville Hédi bara sova men sen började hon inse vad som faktiskt hade hänt och då var hennes första tanke att imorgon skulle hon leta efter sin far, hon var övertygad om att han var vid liv. Alla fylldes med hopp.

Dagen efter låg ingen kvar i barackerna, oavsett hur sjuka eller utmattade de var tvingade dem sig själva att gå ut och se vad som hade hänt. Engelsk männen var väldigt vänliga och gav ut sina egna matransoner till de befriade fångarna. Judarna var inte alls var van vid sådan fet mat så magarna gjorde uppror och många blev sjuka.

De fortsatte att bo kvar i lägren ett litet tag till innan dem kunde åka iväg. Hédi hade sedan hört att kriget inte var officiellt slut förens den 8 maj.

Sen åkte de från Lübeck till Travemünde. Efter de skulle dem ta båten till Malmö. Man kan säga att de såg Sverige som frälsa landet. Att när de kom till Sverige då skulle allt bli bra. De tänkte att Svenskarna var mycket snälla för att ”drottningen hade bjudit dem på semester”.  De trodde även att drottningen skulle välkomna de i Malmö med fina kläder, mat och en egen klocka, men så var det inte.

När det anlände till Malmö skickades de sen vidare till Stockholm där de friade fångarna inkvarterade i en skola för 6 veckors karantän för att inte sprida sjukdomar. Även om de hade blivit besvikna för att inte Sverige hade varit som de först trodde så klagade de inte ändå. Dem fick mat i överflöd och det tog lång tid för vissa att förstå att dem inte behövde gömma maten som blev över för att det var osäkra på om dem skulle få mer.

Hédi och Livi’s plan var först att återvända till Rumänien efter 6 månader i Sverige men så blev det inte. Istället stannade de båda i Sverige. Trots detta har de båda återvänt till Rumänien några gånger för att besöka deras hemstad.

onsdag 29 maj 2013

Beskriv Hédis familj, hur de hade det från början och vad som hände med dem.

Heidi verkar tyckas ha det bra hos sin familj.
Hennes pappa slår henne ibland och de är rätt stränga mot henne men hon tycker väldigt mycket om dem ändå.
Hon hör en man på radion som skriker massa saker men de tror aldrig att de ska hända dem.

Nu så börjar det bli mycket sämre för judarna i Sighet för de fick inte ha några värdesaker för de blev ifrån taget att nazisterna. En dag så sa de att de skulle förflyttas till ett läger och Héidis mamma började gråta och Héidi frågade då vad de va och hon svarade att de va jobbigt att lämna alla sina saker och sitt hem. Men då sa Héidi att de va viktigare att va tillsammans.
 Sedan så slutade det med att nazisterna tog de till fånga och de skickades till arbetsläger och till dödsläger där de skiljdes åt. Héidi och hennes syster höll alltid ihop och efter förintelsen letade Héidi efter sina föräldrar men kunde inte hitta dem.

tisdag 28 maj 2013

Beskriv Hédi familj, hur de hade det från början och vad som hände med dem.


Hédis familj bestod av Hédi, hennes lillasyster Livi, hennes mamma och pappa. De var en helt vanligt judefamilj som bodde i Sighet i Rumänien. Familjen hade det bra ställt, de bodde i ett stort hus och de hade absolut tillgång till de viktiga sakerna som exempelvis vatten, mat, kläder, toalett och riktiga sängar. Både Hédi och Livi hade varsina stora rum där de förvarade alla sina saker. Familjen hade också tillgång till en stor trädgård där familjen spenderade massor av timmar då vädret var fint.
En dag var Hédi och hennes far ute och plockade äpplen som de sedan skull ta in till huset och äta. Familjen hade också ett hembiträde som skötte b.la. städningen och disken.
I Sighet gick både Hédi och Livi i skolan och deras föräldrar arbetade. Familjen hade många nära och kära till hands och de hade inga svårigheter till en början att passa in i samhället. Hédi älskade att gå i skolan och hon hade flera vänner som hon kände sig trygg med och det samma gällde Livi. Desto längre tiden går, desto mer och mer börjar folk lägga märke till att Hédis familj och många andra familjer var judar. Familjen började tvingas följa en massa annorlunda regler i samhället och folk började inte respektera Hédi och hennes familj längre.
En dag gick Hédi till skolan och på vägen dit mötte hon en kille som hon hade haft lite span på under en tid. Killen var mycket stilig enligt Hédi och hon hade haft en lite förälskelse i honom. Hon mötte hans blick när de gick om varandra och rätt som det var så gav killen en kal blick till Hédi och spottade henne i ansiktet. Hédi sprang rak vägen hem och tårarna sprutade.
Hon hade aldrig upplevt något liknande förut. Hennes mor tröstade henne med att förklara att så här är det och att de måste vara starka och ta oss igenom detta fruktansvärda saker som folket gjorde mot dem.
Hédi åkte till olika platser som tonåring och studerade, hon vill uppfylla sina drömmar även fast det inte var lätt att leva om man var en jude. Hon tyckte att det var väldigt jobbigt att åka ifrån sina föräldrar, men hon tycket inte att hon hade något val.
Efter några års studier utomlands så återvände Hédi efterlängtat tillbaka till sin familj. Allt blev bara värre och värre för familjen i Sighet. Alla judar blev i fråntagna alla deras värde saker och dem fick inte behålla någonting. Alla blev sedan förflyttade till ett getto och sedan koncentrationsläger. Familjen försökte hålla ihop så långe det bara gick och de försökte stötta varandra med att säga till snart är allt över och då skulle de åka tillsammans hem och liva sina normala liv. När familjen kom till Auschwitz blev familjen splittrad. Hédi och Livi fick följas åt på samma väg medan hennes mor fördes direkt till gaskammaren och deras far till hårt arbete. Även fast Hédi inte ville tro det så viste hon att hennes mor blev dödad, men samtidigt viste hon inte om hennes far levde eller inte. Hon lovade att ta hand om sin syster och dem höll ihop hela tiden. När de hade varit tillfångatagna under en väldigt lång tid fick hon höra att hennes far inte överlevt men hon var stark, hon visste att en dag skulle hon och hennes lillasyster bli fria och då skall de kunna uppfylla alla sina drömmar.
Hédi och hennes lillasysters relation blir bara starkare och starkare för varje dag som gick, även fast dem visste att det bara är de kvar av familjen. De tog hand om varandra om någon av dem blev sjuk eller inte mådde bra. Så fort Hédi blev erbjuden eller borttagen från sin syster hittade hon alltid på ett sätt att komma tillbaka till Livi. Hon kände sig skyldig att ta hand om henne och hon viste att livi inte skulle klara sig utan henne.
Tillslut blev Hédi och Livi och även alla andra judar som blev tillfångatagna räddade och nu skulle dem äntligen få sina liv tillbaka.
Hédi och Livi blev bosatta i Sverige tillsammans och de tappade aldrig kontakten eller kärleken till varandra.

måndag 27 maj 2013

Hur tror du att förintelsen kunde inträffa? Hur kunde vanliga människor bete sig så grymt som de gjorde och behandlade andra människor så illa?

-->

Förintelsen kan man säga berodde på 1:a världskrigets konsekvenser. Tyskland fick på sig all skuld att det var deras orsak till att det startade ifrån början. Dem fick betala en hög summa skadestånd och förlorade en del markyta. Detta orsakade till sist en inflation vilket innebar ett högt antal arbetslösa.
Adolf Hitler utnyttjade sedan folkets och landets situation och påbörjade något fruktansvärt. Med hans stora och kraftiga tal tog han politiken med storm, Tysklands invånare trodde att detta var mannen som skulle hjälpa dem med den sitts dem satt i.
Hitler ansåg att det fanns olika slags arter bland invånarna där alla var olika värda. Han antydde på att han ville ha ett ”rent” och starkt Tyskland och resten skulle utrotas. Ibland denna mängd fanns det mest judar men även polacker, gamla, svaga och svarta. Att just judarna som Tyskland till stor del bestod utav, berodde på att Hitler antydde på det orsaker som hänt tidigare i livet, t.ex. på kontraktet efter 1a världskriget var det just en jude som skrev på avtalet. Andra orsaker till att Hitler tyckte att judar var smutsiga var att han som ett par år yngre försökt att komma in på ett konstuniversitet men gjorde inte det, dem som blev intagna var istället judar vilket han nu kunde få ut sin aggression på. Var du ”ren” tysk eller arisk som Hitler sa fick fortsätta att leva som förr och behövde därför inte flytta till gettot etter transporteras till arbetsläger. Om man inte var detta utan som ex judisk fick man bära en symbol och skickade till sist koncentrationsläger eller arbetsläger där man blev behandlade som djur och slutade oftast med döden pga. att man blev gasades ihjäl eller arbetade ihjäl sig.

Själv så har jag sätt filmen Schindler´s list där man får se hur bedrövligt dem behandlas. Folket behandlades som luft och om man råkade säga fel ordval eller vara vid fel platts vid fel tidpunkt, blev man skjuten. Dem fick gömma sig på dagarna och hade tur om dem kunde komma fram på natten utan att Tyska soldater som stod utanför eller stod och lyssnade genom t.ex. golv, skulle upptäcka dem och om de upptäckte en blev man skjuten. Att detta är sant är skrämmande, att bara för en man har något emot helt vanliga människor, bara att dem har en annan religion, har fått med sig alla och börjar utplåna befolkningen som inte ”passar in”. Man kan beskriva dessa hemska människor som kallhjärtade eller lättare sagt hjärtlösa. En utav scenerna jag ”fastnade” för handlade om en kvinna som var i ett arbetsläger där dem skulle bygga ett hus. Kvinnan påstod att dem hade byggt en fel grund och det inte skulle hålla, hon hade utbildningen men ändå så skrattade de tyska SS soldaterna och sköt sedan henne. En annan scen var även när judarna var tvungna till att skotta vägarna ifrån snö för att bilarna skulle kunna köra. En gammal man som var rörelseförhindrad och bara hade en arm (har jag för mig) var överlycklig för att han fått ett arbete. SS soldaterna skrattade även åt honom och sköt även han. Att man kan vara sådan hemsk och göra detta med ett leende på läpparna och inte bry sig ett dugg är riktigt sjukt tycker jag.

I skärvor av ett liv får man följa Hédi och hennes familj under denna tid då detta händer. Från hur dem bodde hyfsat rikt till att hamna i gettot och koncentrationsläger. Hur dem blev behandlade och ner kränkta och till sist blir fria med ett oförglömligt hemskt minne som alltid kommer sitta kvar i dem.
Hennes familj fick flytta ut ur sitt relativt nya drömhus och fick bara ta med sig nödiga saker. Tillsammans med ett dussin andra judar och människor som blev tvingade till att flytta till gettot som låg utanför staden, så vandrade dem med all sin packning som de inte alls var medvetna om att de kommer att bli av med senare.
Just där startade deras resa, resan som var en början, en början på slutet… Döden (för de mesta av folket).  När dem sedan flyttas till koncentrationsläger skiljs nästan alla familjer åt. Hédi och hennes syster har fortfarande varandra men deras föräldrar är inte i sikte, de har alltså blivit ihjäl gasade utan att Hédi och hennes syster anar/förstår det. Man följer det vardagliga livet och alla rutiner man får leva bland koncentrationsläger och arbetsläger, alla plikter och rutiner.
Svälten och sjukdomar tog även en hel del människors liv, eftersom man var i en soppas smutsig miljö och befann oftast i en väldigt tät folksamling på natten. De fick mat ibland men inte alls mycket vilket ledde till att dem mesta bara bestod utav skinn och ben och när man sedan skulle arbeta klarade inte kroppen av det och all ork rann ut, som sedan ledde till blod.

Sådana här saker händer fortfarande i världen på alla olika sätt. Även om man inte tänker händer det oftast även i skolan och det kallas mobbing för att man tex ser lite speciell ut eller kommer ifrån ett annat land eller religion. Här gör vi samma sak som Tyskland gjorde, vi kränker någon på grund av deras tro, ursprung eller utseende.
Även koncentrationsläger finns än i världen en, speciellt i de lite fattiga länderna. Därför är de viktigt att informera människan om hur hemskt detta är, man skulle egentligen inte låta detta hänt, för är en människa mindre värd för sitt utseende, religion eller ursprung? Skall man behandla folk som luft? Är detta rätt? Och även vad har dem gjort för fel?     

Skärvor av ett liv

Hur tror du att förintelsen kunde inträffa? Hur kunde vanliga människor bete sig så grymt som de gjorde och behandla människor så illa?

Det hela börjar ju med första världskriget. Tysklands befolkning blev väldigt besviken på Tysklands regering för att de skrev på Versaillesfreden. Detta avtal var ett stort nederlag för Tyskland men det hade vart ett ännu större nederlag om de hade fortsatt kriga. Men Hitler (som var en utav soldaterna under första världskriget) ansåg att de kunde ha krigat lite till. De andra tyskarna var också arga på regeringen för i Versaillesfreden stod det b.la. att Tyskland skulle betala skadestånd. Men för att fixa detta stora skadestånd så börjar de trycka mer sedlar för att de ska gå fortare att betala. Men i efter hand var inte den idén så bra för detta gjorde att Tyskland gick in i en stor inflation, pengar hade tappat sitt värde. Vilket gjorde att de som hade sparat pengar på banken, deras pengar hade ju inte lika mycket värde som de hade när de satte in dem. Detta gjorde ju såklart befolkningen arg. Det var denna ilska som Adolf Hitler använde för att få de han ville.

När han pratade med människor sa han att det var judar, kommunist och andra folkslag som han inte tyckte om som satt i regeringen under första världskriget att de var dem som skrev på avtalet. Hitler var väldigt bra på att prata, han var en demagog. Folk trodde på vad han sa när han berättade om hur judarna och kommunisterna låg bakom allt. Det är svårt för oss att förstå men att folk kunde lyssna på honom och tro på honom. Men Tyskland var verkligen i botten de hade inte mycket hopp kvar och så kommer det en man som lova att allt kommer bli bra han lovar att alla kommer få jobb ingen kommer gå arbetslös. Han ger lösningar på alla problem. Om vi hade vart i samma situation så hade det säkert kunnat hända oss. De klart man vill tro på någon som lovar att fixa alla deras problem och de var precis vad de gjorde. De litade på Hitler. De trodde att Hitler inte gör fel han har alltid rätt. Så de trodde på honom när han sa att judar är hemska varelser han såg ju inte judar som människor. Även Hedi beskriver i skärvor av ett liv hur jude hatet drabbar henne, hon berättar att när hon var tonåring så spottade en kille henne i ansiktet för att hon var jude.  


Men i början var det inte många som visste om alla koncentrationsläger. De visste inte vad som hände där inne. Men sen vet jag inte hur SS-männen klarade av att döda folk så som de gjorde. Men det var väl säkert så att de var så insatta på att de verkligen var judarnas fel. Men Hedi säger ju att alla SS- vakterna inte var så elaka. Vissa utav de vakter de hade tyckte ju synd om dem. Hon beskriver det som att vissa av vakterna faktiskt har riktiga känslor. Men jag tror att om det var någon av SS-vakterna som överlevde så kommer de nog aldrig att komma över det som har hänt. För det är en sådan stor grej, de har sett människor dö. De ha dödat folk, de blev ju också tvungna att göra det de hade inte så mycket att välja på. Det är därför något sånt här aldrig får hända igen        

söndag 26 maj 2013

Skärvor av ett liv

Hur kunde förintelsen inträffa? Hur kunde vanliga människor bete sig så grymt som de gjorde och behandla människor så illa?

Detta är nog det värsta som har hänt, som jag vet om.
Hur kunde detta inträffa? Det tror jag alla har frågat sig själva någon gång.
Och hur kunde människor behandla människor så, men då såg man inte judar, romer, homosexuella och handikappade som människor, utan djur i en människas kropp. Men om man inte hade sett dessa människor som djur, hade man inte kunnat utsätta människor så som de gjorde. De som jobbade på koncentrationslägrerna hade inte kunnat jobba där om man inte såg dem som djur, men de klarade inte av det ändå, de som jobbade där hade ofta alkoholproblem, och det förstår man.
För om man tittar på de hemska bilder som togs, och att få se det varje dag och ännu värre, så förstår man varför de hade så stora alkoholproblem.
Men de judar som överlevde koncentrationslägrerna har men för livet, och det kommer aldrig att försvinna, hur mycket man än vill.
Hédi skriver i sin bok att, även om hon har upplevt det och att hon vet att det är fruktansvärt, så kan hon inte sätta sig in i den känslan igen.
Jag vet inte alls den känslan men jag kan tänka mig att man hade en väldigt stor överlevnadsinstinkt.