Den 15 april, 1945 trädde engelska soldater in till lägret
klädda i vita armbindlar. Vid detta tillfälle så var majoriteten av lägrets
invånare extremt trötta och positivitet var låg: få orkade ens att vara glada
för deras befrielse. Många nu-fria fångar ville söka efter sin familj eller
helt enkelt vila av sig, likt Heidi innan hon bestämde sig för att i hopp leta
efter sin far. Detta var likt många andra personer i lägret, många hoppades
fortfarande att familjemedlemmar fortfarande var vid liv. Många hade väldigt
svårt att förstå känslan av befrielse, och likt en väldigt stor ändring under
en kort period så förstod inte många att det var nu fria.
Engelsmännen gav senare ut mat till majoriteten av fångarna,
mest utav medkänsla för de utsvälta fångarna. Detta blev tyvärr slutet av många
fångar, då under deras långa tid inom koncentrations lägrerna så hade deras
kroppar vant sig vid väldigt små mängder av mat. Vid sådan stor konsumtion av
mat så blev många väldigt sjuka, och vissa dog, inklusive några av Heidis
vänner. Detta ledde senare till stark sorg bland de fria fångarna, inklusive
Heidi som fått reda på sin fars död och falska hopp om att han hade arbetat i
köket i förgångna läger.
Efter Heidi hade bekräftat sin fars död så stanna både
hon hennes syster inom lägret innan de blev transporterade till Lübeck och
sedan till Malmö med båt. De blev sedan inkvarterade i en gammal skola. Många
av de förre-detta fångarna blev väldigt besvikna då de förväntningarna av
Sverige de hade visade sig att inte uppfyllas, men många nöjde sig med den
stora mängden av mat. Ett flertal av de nu fria fångarna var fortfarande
väldigt vana med att gömma sin mat, och det var ofta de omedvetande gömde sin
mat ifrån de andra. Ett flertal av de som var inkvarterade inom skolan smög
ibland ut för att prata med Svenskar, detta inkluderar Heidi som smög ut minst
en gång. Efter vant sig någorlunda väl så stannade Heidi och Livi längre än de
sex månaderna de hade planerat i Sverige. De slutade tillsluts att de stannade permanent, skaffade
män och tillsluts barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar