Jag har läst boken Knappt Lovlig som är skriven av Katarina
Von Bredow. Katarina Von Bredow föddes den 16:e februari 1967 i den
småländska byn Aneby.
Hon gick den humanistiska linjen på gymnasiet. Hon och
hennes man flyttade senare till Spaniens sydkust och där kunde hon satsa på
sitt författarskap, där bearbetade hon en berättelse som hon redan hade skrivit
när hon var 15år, och debutromanen heter Syskonkärlek. Sammanlagt ha hon
skrivit 12 böcker under sin livstid.
Knappt lovlig handlar om Hanna, hon är väldigt blyg
egentligen, om hon inte hade varit med Linn, och vet inte riktigt vad hon vill
göra med sitt liv.
Men plötsligt får hennes mamma Veronika för sig att de ska
flytta ut på landet, detta är förstås det värsta som kan hända i Hannas liv,
det enda de har gjort är att flytta från lägenhet till lägenhet under det sista
året, men nu ska ut på landet och bo i ett hus.
Hanna ska precis börja nian och vill att detta året ska vara
det bästa sista året i grundskolan, men så spräcks den drömmen.
Nu måste hon åka buss till skolan varje dag, hon kan inte
stanna länge inne i stan på dagarna för den sista bussen går inte så sent som
Hanna vill att den ska göra, nu måste hon bli som alla andra lantisar, som Sara
i hennes klass, Hanna och Linn tittar knappt på henne i skolan för de tycker
hon är så konstig, och nu måste Hanna sitta i samma buss som henne. De första
dagarna sätter sig Sara bredvid Hanna och pratar om allt möjligt, men allt
Hanna gör är att vända bort huvudet och säga mm. Hanna tänker bara på att de
ska gå in i skolan bredvid varandra, detta får absolut aldrig hända, så Hanna
sitter kvar till sist i bussen och hoppas att Sara har börjat gå mot skolan,
men hon står kvar och väntar på Hanna, hon hittar på ursäkter varje dag som att
hon måste göra något som gör att hon måste ta en omväg runt skolan innan hon
går in.
Sara är inte dum och fattar senare att Hanna inte vill synas
ihop med Sara, så hon sätter sig långt ifrån Hanna i bussen, detta sårar Hanna
omedvetet.
Senare in på hösten får Hanna för sig att gå ut och titta
där hon bor, på vägen cyklar Sara förbi och frågar om hon vill ha skjuts, Hanna
blir lite tveksam men går med på det tillslut. Sara visar henne en lokal
lanthandel och visar henne för ägarna, men när de kommer till kassan visar hon
henne för en kille som heter Arild, och genast när de kommer utanför affären
frågar Hanna vem det var, en sekund senare kommer han ut och frågar om de vill
ha skjuts och såklart svarar Hanna ja direkt.
När Hanna kommer hem vet hon att hon måste få hans
uppmärksamhet, men hur ska hon göra för att en 25 åring ska märka en tjej från
stan?
Boken är skriven i nutid mest men om hon går tillbaka i
tiden så skriver hon i dåtid.
Linn är den coolaste tjejen i skolan, och Hanna har fått
äran att vara hennes kompis.
En kväll för längesedan, innan Hanna och Linn kände varandra
så var Hanna ute och gick bland lägenheterna, detta ångrar hon att hon gjorde.
Hanna visste att hon skulle gå förbi Linns lägenhet och just när hon insåg
detta kommer Linn ut och sin pappa bakom sig och de skriker på varandra, till
sist så ser Hanna att pappan ger Linn en stor örfil på kinden, och precis när
Linn vänder sig om ser hon att Hanna står där, inser hon att hon har sett
allting.
Hanna tappar nästan andan när hon ser att Linn springer emot
henne, det första hon säger är att hon inte får nämna detta för någon och om
hon gör det så råkar hon illa ut. Hanna bara tittar på henne och nickar, hon
ser sedan att Linn är helt blodig och frågar om hon vill med hem och tvätta av
sig och äta lite, hon svarar ja.
Jag tror att bokens budskap är att man ska akta sig för att
komma i fel kompisgäng, att man inte ska falla för grupptrycket och hur lätt
det är att falla för grupptryck.
Som händelsen ovan visar, att ingen ska ha det sådär, man
måste berätta för någon om man blir misshandlad, om man har det svårt hemma.
Du beskriver boken bra. Katarina von Bredows böcker är ett säkert kort och ett bra boktips.
SvaraRadera/Malin
Det verkar som om du gillar att skriva, för ditt språk flyter så lätt. Du beskriver boken helt perfekt, tycker jag. Det var ju länge sedan jag skrev den, så det var kul att läsa om den nu, beskriven av någon som läst den alldeles nyss. :-)
SvaraRaderaVarma hälsningar,
Katarina