onsdag 27 mars 2013

Knappt Lovlig


Jag har läst boken Knappt Lovlig som är skriven av Katarina Von Bredow. Katarina Von Bredow föddes den 16:e februari 1967 i den småländska byn Aneby. 
Hon gick den humanistiska linjen på gymnasiet. Hon och hennes man flyttade senare till Spaniens sydkust och där kunde hon satsa på sitt författarskap, där bearbetade hon en berättelse som hon redan hade skrivit när hon var 15år, och debutromanen heter Syskonkärlek. Sammanlagt ha hon skrivit 12 böcker under sin livstid.

Knappt lovlig handlar om Hanna, hon är väldigt blyg egentligen, om hon inte hade varit med Linn, och vet inte riktigt vad hon vill göra med sitt liv.
Men plötsligt får hennes mamma Veronika för sig att de ska flytta ut på landet, detta är förstås det värsta som kan hända i Hannas liv, det enda de har gjort är att flytta från lägenhet till lägenhet under det sista året, men nu ska ut på landet och bo i ett hus.
Hanna ska precis börja nian och vill att detta året ska vara det bästa sista året i grundskolan, men så spräcks den drömmen.
Nu måste hon åka buss till skolan varje dag, hon kan inte stanna länge inne i stan på dagarna för den sista bussen går inte så sent som Hanna vill att den ska göra, nu måste hon bli som alla andra lantisar, som Sara i hennes klass, Hanna och Linn tittar knappt på henne i skolan för de tycker hon är så konstig, och nu måste Hanna sitta i samma buss som henne. De första dagarna sätter sig Sara bredvid Hanna och pratar om allt möjligt, men allt Hanna gör är att vända bort huvudet och säga mm. Hanna tänker bara på att de ska gå in i skolan bredvid varandra, detta får absolut aldrig hända, så Hanna sitter kvar till sist i bussen och hoppas att Sara har börjat gå mot skolan, men hon står kvar och väntar på Hanna, hon hittar på ursäkter varje dag som att hon måste göra något som gör att hon måste ta en omväg runt skolan innan hon går in.
Sara är inte dum och fattar senare att Hanna inte vill synas ihop med Sara, så hon sätter sig långt ifrån Hanna i bussen, detta sårar Hanna omedvetet.
Senare in på hösten får Hanna för sig att gå ut och titta där hon bor, på vägen cyklar Sara förbi och frågar om hon vill ha skjuts, Hanna blir lite tveksam men går med på det tillslut. Sara visar henne en lokal lanthandel och visar henne för ägarna, men när de kommer till kassan visar hon henne för en kille som heter Arild, och genast när de kommer utanför affären frågar Hanna vem det var, en sekund senare kommer han ut och frågar om de vill ha skjuts och såklart svarar Hanna ja direkt.
När Hanna kommer hem vet hon att hon måste få hans uppmärksamhet, men hur ska hon göra för att en 25 åring ska märka en tjej från stan?

Boken är skriven i nutid mest men om hon går tillbaka i tiden så skriver hon i dåtid.

Linn är den coolaste tjejen i skolan, och Hanna har fått äran att vara hennes kompis.
En kväll för längesedan, innan Hanna och Linn kände varandra så var Hanna ute och gick bland lägenheterna, detta ångrar hon att hon gjorde. Hanna visste att hon skulle gå förbi Linns lägenhet och just när hon insåg detta kommer Linn ut och sin pappa bakom sig och de skriker på varandra, till sist så ser Hanna att pappan ger Linn en stor örfil på kinden, och precis när Linn vänder sig om ser hon att Hanna står där, inser hon att hon har sett allting.
Hanna tappar nästan andan när hon ser att Linn springer emot henne, det första hon säger är att hon inte får nämna detta för någon och om hon gör det så råkar hon illa ut. Hanna bara tittar på henne och nickar, hon ser sedan att Linn är helt blodig och frågar om hon vill med hem och tvätta av sig och äta lite, hon svarar ja.

Jag tror att bokens budskap är att man ska akta sig för att komma i fel kompisgäng, att man inte ska falla för grupptrycket och hur lätt det är att falla för grupptryck.
Som händelsen ovan visar, att ingen ska ha det sådär, man måste berätta för någon om man blir misshandlad, om man har det svårt hemma.

2 kommentarer:

  1. Du beskriver boken bra. Katarina von Bredows böcker är ett säkert kort och ett bra boktips.
    /Malin

    SvaraRadera
  2. Katarina von Bredow26 april 2013 kl. 03:05

    Det verkar som om du gillar att skriva, för ditt språk flyter så lätt. Du beskriver boken helt perfekt, tycker jag. Det var ju länge sedan jag skrev den, så det var kul att läsa om den nu, beskriven av någon som läst den alldeles nyss. :-)
    Varma hälsningar,
    Katarina

    SvaraRadera