Hur kär får man bli?

Boken handlar om Katrin som är en tjej på 15år och som ska börja sitt sista år i grundskolan efter sommarlovet. Katrin bor tillsammans med sin pappa, som kallas för Kasper, sin lillebror Viktor, hennes hund Tarzan och Kaspers nya kärlek Marie i en liten lägenhet mitt i stan. Karins riktiga mamma heter Ingrid och hon lämnade Katrin och familjen när Katrin var 6 år gammal och flyttade till Bryssel för att hon blev erbjuden ett mycket bra jobb där. Karins bästa vän är Frida, Frida tillhör en av de rikare familjerna och hon verkar enligt Karin ha det perfekta livet med den perfekta familjen med en mamma som står i köket och lagar mat och en pappa som fixar hushålls saker så som att måla och bygga. Katrin tycker att Fridas familj verkar så lycklig. Frida är den populäraste tjejen i klassen och alla killar avgudar Frida, något som är helt naturligt och ingen reagerar över, men bara för att Frida är en av de populäraste i klassen och skulle kunna välja vem som helst i klassen och ha som hennes bästa vän så är Katrin extra glad eftersom att Frida har valt henne som hennes bästis. Katrin tycker att allt som Frida gör är rätt och hon vill hela tiden hjälpa Frida, Katrin beundrar Frida lika mycket som alla andra i klassen gör.

På första dagen efter sommarlovet så är hela den gamla klassen tillbaka i skolan efter ett långt sommarlov och alla pratar i mun på varandra om allt som de har gjort på lovet. Affe, som är deras klassföreståndare skulle precis tysta ner klassen och börja med att välkomna alla tillbaka och berätta lite om terminen ska gå till när det knackar på dörren. In kommer Adam, en ny kille som ska börja i klassen. Adam verkar inte vara som de andra killarna i klassen, mer mogen och vuxen tycker Katrin. Även Frida har fått syn på Adam och hon tycker att han är riktigt snygg och bestämmer sig för redan nu att hon ska få honom på fall.

I Katrins klass har man varje år haft ett litet special projekt i klassen varje läsår och detta året så ska man spela upp Shakespeare pjäs Romeo och Julia. Affe bestämmer att Adam som är ny i klassen ska få spela Romeo för att han ska ha lättare att komma in i klassen. Detta tycker Frida är helt prefekt, nu ska hon se till att bli Julia så att hon och Adam kan få lära känna varandra ordentligt. Så hon går till Affe och ljuger om att hon alltid har velat bli en skådespelare och att hon jättegärna skulle vilja ha den kvinnliga huvudrollen i pjäsen. Affe säger att det är lite svårt att bara ge henne huvudrollen i pjäsen men då föreslår Frida att klassen kan få rösta om vem de vill ha som Julia och detta går Affe med på. Eftersom att Frida är så populär i klassen så röstar de flesta i klassen på Frida och hon får rollen. Nu så börjar Frida och Katrin att planera hur de ska få Adam att falla för Frida och de kan inte se på det på något annat sätt än att de skulle lyckas eftersom att det inte finns en enda kille som kan säga nej till Frida.

Men en dag när Katrin är ute och går med sin hund Tarzan i parken som finns i stan träffar hon Adam och de börjar snacka och de inser att de har flera saker gemensamt, Adam har också haft en likadan hund som Katrin har men den fick han lämna ifrån sig när han var yngre bara för att hanns mamma blev allergisk för hundar. Adam har också en pappa som lämnade han och hans mamma för jobbet och flyttade till Bryssel. Katrin märker att hon öppnar sig mer och berättar mer för Adam än vad hon någonsin har gjort för Frida. Hon berättar allt för Adam och hon tycker att han är den första som förstår. Han förstår och vet hur det är att leva med skilda föräldrar, det är något som Frida aldrig har förstått. När Marie lämnar familjen efter att hon och Kasper har bråkat om ett nytt jobb och försvinner helt så hjälper Adam till att leta upp henne. Adam förstår Katrin och tillslut så sker det som absolut inte får ske, Adam och Katrin blir kära i varandra. Detta förstör ju allt och det kommer att såra Frida något otroligt, Katrin vill inte såra henne men hon kan verkligen inte hindra sina känslor för Adam och hon vrider sig nästan ut och in för att lösa detta.

Frågan är bara om hon lyckas att endast var vän med Adam för att ha kvar Frida som vän eller inte, och hur Frida reagerar när hon får reda på att de är kära i sådana fall.

Boken utspelar sig under ett halvår, höst terminen i nionde klass. Man märker hur tiden går framåt genom det beskrivs mycket hur vädret är, i början så är det typiskt sensommar väder och sedan blir det kallare och de har på sig mer och mer kläder när de går ut. I början av boken så har de skinnjackor och jeansjackor på sig medan framåt slutet av boken så har de på sig vinterjackor och vantar t.ex. men de beskrivs även hur naturen ändras, trädens löv skiftar i färg och träden tappar löven. Vädret beskrivs kallare och råare och man förstår att det blir höst och vinter. Men man märker även att tiden går framåt genom att de kommer längre med deras projekt, Romeo och Julia pjäsen, de övar igenom pjäsen mer och mer och lär sig den. De är nästan helt klara med pjäsen när boken slutar. Katrin funderar på vad hon ska köpa till Viktor i födelsedagspresent och då så hittar hon ett ”hösterbjudande” också säger att tiden har gått framåt, det var ju sommarlov när boken började.

Jag tror att bokens budskap är att man inte ska låta andra bestämma och sedan inte tillåta sig själv att göra tvärtemot bara för att man tycker något annat. Frida ”paxade” Adam innan någon av dem hade fått chans att lära känna han. Hon bestämde sig redan första gången som hon såg han för att hon skulle få han. Därför vågar inte Katrin berätta för henne att hon och Adam gillar varandra bara för att hon är rädd för att Frida ska bli arg och inte tycka om henne mer. därför mår hon extremt dåligt över hennes känslor och vänder sig ut och in bara för att försöka ändra på vad hon känner. Ett annat budskap tror jag är att man ska stå upp för vad man tycker och känner och att man ska vara ärlig. Om du ljuger, vilket Katrin gör flera gånger bara för att hon ska undvika att berätta om Adam för Frida, så kommer ändå alltid sanningen fram. Detta leder bara till en massa problem och det blir inte lättare bara för att hon ljuger, snarare mer komplicerat och hon trasslar in sig mer och mer för att undvika att berätta sanningen och att hon har ljugit. För när man först har börjat med att ljuga en gång så blir det en ond spiral, hon tvingas att ljuga mer och mer hela tiden så att Frida inte ska komma på Katrin att hon ljuger.

En händelse som jag fastnade för var första gången som Adam och Katrin träffades själva i parken. Det var inget som de hade planerat att göra utan det hände bara. Det var egentligen Tarzan som hittade Adam när han och Katrin skulle ut och gå i parken. Katrin blir först chockad när hon träffar han och vet inte riktigt vad hon ska säga till honom men de börjar prata och Adam berättar om hans hund som han hade när han var liten men var tvungen att lämna ifrån sig för att hans mamma blev allergisk för hundar helt plötsligt. Tydligen så blev Adam påmind om hans hund när han såg Tarzan bara för att Tarzan såg precis likadan ut som hans gamla hund gjorde. När Adam har berättat klart om sin gamla hund så avslutar han med att säga att Katrin har tur som har en mamma som tål och tycker om hundar, då berättar Katrin om att hon inte har någon mamma, att hennes mamma har lämnat dem och flyttat till Bryssel för att jobba. Då så berättar även Adam att hans pappa har gjort samma sak, att han har flyttat till Bryssel han med för att jobba, eller det är det som Adam tror att han har gjort för Adam vet inte om det är säkert för att han har ingen kontakt med sin pappa. Och de pratar vidare och inser att de har en hel del gemensamt, men helt plötsligt säger Adam: ”Det är nog värre för dig, farsor sticker, det har man ju hört. Morsor sticker inte.” Dessa orden får Katrin att bryta ihop, hon börjar gråta helt plötsligt och vill egentligen fly ifrån Adam för att få vara i fred med Adam tar tag i henne och drar henne till sig och kramar henne hårt. Denna händelsen tycker jag är väldigt speciell och känslosam. Det är första gången som de träffas och de ”klickar” direkt. Helt plötsligt så berättar de allt för varandra och de förstår sig på varandra på ett sätt som ingen annan har gjort förut. De är lika på flera sätt och har en hel del gemensamt. Men det som jag fastnade för mest var att han inte släppte henne utan istället drog henne till sig och kramade henne hårt. Även fast att de inte kände varandra speciellt väl så drogs de till varandra och han ville inte att hon skulle vara ledsen. Detta tycker jag är så speciellt, i flera fall så kan en person som vi inte känner alls, visa sig vara en person som vi har mycket gemensamt med.

Om jag skulle jämföra den här boken med andra böcker som Katarina von Bredow har skrivit så skulle jag säga att jag ser en hel del likheter i denna boken som i andra böcker som hon har skrivit. Katrina skriver på ett så fantastiskt sätt att jag blir helt fångad av hennes böcker. Hon får allt att verka så verkligt. Det är verkligen verklighetstroget det som hon skriver, så verklighetstroget att det skulle kunna vara något som man själv skulle kunna uppleva. Hon får verkligen med alla de tankarna som man själv har inför vissa beslut. I denna boken t.ex. så vrider sig nästan Katrin ut och in bara för att inte såra Frida, även fast att hon är kär i Adam och inte kan få han ur sina tankar. Man får läsa om hennes tankar om allt, och jag som tjej känner igen mig väldigt mycket. Det är precis sådant som vi tjejer också tänker och funderar på. Detta återkommer mycket i hennes andra böcker som t.ex. i hennes bok Som jag vill vara, den handlar om en tjej som är 15år gammal och blir gravid. I den boken så får man också läsa om hur hennes tankar går om detta med barnet och den är väldigt lik denna boken på ett annat sätt också eftersom att hon håller på att förlora sin bästa vän i den boken med bara för barnet, det är ju detsamma som denna boken fast här håller hon på att förlora sin bästa vän för en kille.

Jag tycker att denna boken är riktigt bra, den är verklighets trogen och Katarina von Bredow är riktigt duktig på att skriva böcker som man känner igen sig själv i. Hon är även extremt duktig på att beskriva omgivning och personer på ett sådant sätt att man kan se dem framför sig. Allt blir så verklighetstroget. Detta är även sånt som vi unga tjejer ställs inför varje dag, en kille kan verkligen förstöra en hel vänskap. Och man försöker verkligen att fixa, hjälpa och alltid vara alla till lags. Det finns tillfällen som även jag har känt mig som Katrin för i boken, helt hjälplös och så försöker man att hela tiden vara alla till lags så att man tillslut nästan vänder sig ut och in bara för att lyckas. Jag tycker verkligen om alla av Katarina von Bredows böcker och tycker att alla unga tjejer ska ge hennes böcker en chans.   

Författaren heter Katrina von Bredow men hon hette ifrån början Anna Petra Katarina Lindén och hon är nu 46 år gammal. Hon föddes och växte upp i Aneby i Småland men när hennes föräldrar skilde sig så flyttade hon med sin mamma till Jönköping. När hon var 15år gammal så träffade hon Einar von Bredow för första gången och när hon var 18år så gifte de sig i Paris. Det är ifrån han som hon har fått sitt efternamn. 1989 så flyttade de till Maro i Spanien där de bodde i nästan 5år. Det var i Spanien som hon för första gången fick chans att börja skriva mer på heltid. Hon fortsatte nu på att skriva en bok som hon började med när hon var 15år gammal vilket resulterade i hennes debut roman Syskonkärlek 1991. Efter nästan 5år i Spanien så flyttade de tillbaka till Sverige där hon fortsatte att skriva böcker. 2000 så skilde hon och Einar sig och inte långt efter skilsmässan så träffade hon Kjell Andersson som hon nu har två söner tillsammans med. Hon har skrivit 12 böcker sammanlagt och nästan alla är ungdomsromaner. Hon får inspiration till sina böcker från platser som hon har bott på och upplevelse som hon har upplevt under sitt liv, detta gör att böckerna känns mycket verkliga. Många av hennes böcker har hon vunnit olika priser för, både svenska och utländska. 

Av: Emelie Olsson