Boken handlar om Katrin som är en tjej på 15år och som ska
börja sitt sista år i grundskolan efter sommarlovet. Katrin bor tillsammans med
sin pappa, som kallas för Kasper, sin lillebror Viktor, hennes hund Tarzan och
Kaspers nya kärlek Marie i en liten lägenhet mitt i stan. Karins riktiga mamma
heter Ingrid och hon lämnade Katrin och familjen när Katrin var 6 år gammal och
flyttade till Bryssel för att hon blev erbjuden ett mycket bra jobb där. Karins
bästa vän är Frida, Frida tillhör en av de rikare familjerna och hon verkar
enligt Karin ha det perfekta livet med den perfekta familjen med en mamma som
står i köket och lagar mat och en pappa som fixar hushålls saker så som att måla
och bygga. Katrin tycker att Fridas familj verkar så lycklig. Frida är den
populäraste tjejen i klassen och alla killar avgudar Frida, något som är helt
naturligt och ingen reagerar över, men bara för att Frida är en av de
populäraste i klassen och skulle kunna välja vem som helst i klassen och ha som
hennes bästa vän så är Katrin extra glad eftersom att Frida har valt henne som
hennes bästis. Katrin tycker att allt som Frida gör är rätt och hon vill hela
tiden hjälpa Frida, Katrin beundrar Frida lika mycket som alla andra i klassen
gör.
På första dagen efter sommarlovet så är hela den gamla
klassen tillbaka i skolan efter ett långt sommarlov och alla pratar i mun på
varandra om allt som de har gjort på lovet. Affe, som är deras
klassföreståndare skulle precis tysta ner klassen och börja med att välkomna
alla tillbaka och berätta lite om terminen ska gå till när det knackar på
dörren. In kommer Adam, en ny kille som ska börja i klassen. Adam verkar inte
vara som de andra killarna i klassen, mer mogen och vuxen tycker Katrin. Även
Frida har fått syn på Adam och hon tycker att han är riktigt snygg och
bestämmer sig för redan nu att hon ska få honom på fall.
I Katrins klass har man varje år haft ett litet special
projekt i klassen varje läsår och detta året så ska man spela upp Shakespeare
pjäs Romeo och Julia. Affe bestämmer att Adam som är ny i klassen ska få spela
Romeo för att han ska ha lättare att komma in i klassen. Detta tycker Frida är
helt prefekt, nu ska hon se till att bli Julia så att hon och Adam kan få lära
känna varandra ordentligt. Så hon går till Affe och ljuger om att hon alltid
har velat bli en skådespelare och att hon jättegärna skulle vilja ha den
kvinnliga huvudrollen i pjäsen. Affe säger att det är lite svårt att bara ge
henne huvudrollen i pjäsen men då föreslår Frida att klassen kan få rösta om
vem de vill ha som Julia och detta går Affe med på. Eftersom att Frida är så
populär i klassen så röstar de flesta i klassen på Frida och hon får rollen. Nu
så börjar Frida och Katrin att planera hur de ska få Adam att falla för Frida
och de kan inte se på det på något annat sätt än att de skulle lyckas eftersom
att det inte finns en enda kille som kan säga nej till Frida.
Men en dag när Katrin är ute och går med sin hund Tarzan i
parken som finns i stan träffar hon Adam och de börjar snacka och de inser att
de har flera saker gemensamt, Adam har också haft en likadan hund som Katrin
har men den fick han lämna ifrån sig när han var yngre bara för att hanns mamma
blev allergisk för hundar. Adam har också en pappa som lämnade han och hans
mamma för jobbet och flyttade till Bryssel. Katrin märker att hon öppnar sig
mer och berättar mer för Adam än vad hon någonsin har gjort för Frida. Hon
berättar allt för Adam och hon tycker att han är den första som förstår. Han
förstår och vet hur det är att leva med skilda föräldrar, det är något som
Frida aldrig har förstått. När Marie lämnar familjen efter att hon och Kasper
har bråkat om ett nytt jobb och försvinner helt så hjälper Adam till att leta
upp henne. Adam förstår Katrin och tillslut så sker det som absolut inte får
ske, Adam och Katrin blir kära i varandra. Detta förstör ju allt och det kommer
att såra Frida något otroligt, Katrin vill inte såra henne men hon kan
verkligen inte hindra sina känslor för Adam och hon vrider sig nästan ut och in
för att lösa detta.
Frågan är bara om hon lyckas att endast var vän med Adam för
att ha kvar Frida som vän eller inte, och hur Frida reagerar när hon får reda
på att de är kära i sådana fall.
Boken utspelar sig under ett halvår, höst terminen i nionde
klass. Man märker hur tiden går framåt genom det beskrivs mycket hur vädret är,
i början så är det typiskt sensommar väder och sedan blir det kallare och de
har på sig mer och mer kläder när de går ut. I början av boken så har de
skinnjackor och jeansjackor på sig medan framåt slutet av boken så har de på
sig vinterjackor och vantar t.ex. men de beskrivs även hur naturen ändras,
trädens löv skiftar i färg och träden tappar löven. Vädret beskrivs kallare och
råare och man förstår att det blir höst och vinter. Men man märker även att
tiden går framåt genom att de kommer längre med deras projekt, Romeo och Julia
pjäsen, de övar igenom pjäsen mer och mer och lär sig den. De är nästan helt
klara med pjäsen när boken slutar. Katrin funderar på vad hon ska köpa till
Viktor i födelsedagspresent och då så hittar hon ett ”hösterbjudande” också
säger att tiden har gått framåt, det var ju sommarlov när boken började.
Jag tror att bokens budskap är att man inte ska låta andra bestämma
och sedan inte tillåta sig själv att göra tvärtemot bara för att man tycker
något annat. Frida ”paxade” Adam innan någon av dem hade fått chans att lära
känna han. Hon bestämde sig redan första gången som hon såg han för att hon
skulle få han. Därför vågar inte Katrin berätta för henne att hon och Adam
gillar varandra bara för att hon är rädd för att Frida ska bli arg och inte
tycka om henne mer. därför mår hon extremt dåligt över hennes känslor och
vänder sig ut och in bara för att försöka ändra på vad hon känner. Ett annat
budskap tror jag är att man ska stå upp för vad man tycker och känner och att
man ska vara ärlig. Om du ljuger, vilket Katrin gör flera gånger bara för att
hon ska undvika att berätta om Adam för Frida, så kommer ändå alltid sanningen
fram. Detta leder bara till en massa problem och det blir inte lättare bara för
att hon ljuger, snarare mer komplicerat och hon trasslar in sig mer och mer för
att undvika att berätta sanningen och att hon har ljugit. För när man först har
börjat med att ljuga en gång så blir det en ond spiral, hon tvingas att ljuga
mer och mer hela tiden så att Frida inte ska komma på Katrin att hon ljuger.
En händelse som jag fastnade för var första gången som Adam och
Katrin träffades själva i parken. Det var inget som de hade planerat att göra
utan det hände bara. Det var egentligen Tarzan som hittade Adam när han och
Katrin skulle ut och gå i parken. Katrin blir först chockad när hon träffar han
och vet inte riktigt vad hon ska säga till honom men de börjar prata och Adam
berättar om hans hund som han hade när han var liten men var tvungen att lämna
ifrån sig för att hans mamma blev allergisk för hundar helt plötsligt. Tydligen
så blev Adam påmind om hans hund när han såg Tarzan bara för att Tarzan såg
precis likadan ut som hans gamla hund gjorde. När Adam har berättat klart om
sin gamla hund så avslutar han med att säga att Katrin har tur som har en mamma
som tål och tycker om hundar, då berättar Katrin om att hon inte har någon
mamma, att hennes mamma har lämnat dem och flyttat till Bryssel för att jobba.
Då så berättar även Adam att hans pappa har gjort samma sak, att han har
flyttat till Bryssel han med för att jobba, eller det är det som Adam tror att
han har gjort för Adam vet inte om det är säkert för att han har ingen kontakt
med sin pappa. Och de pratar vidare och inser att de har en hel del gemensamt,
men helt plötsligt säger Adam: ”Det är
nog värre för dig, farsor sticker, det har man ju hört. Morsor sticker inte.”
Dessa orden får Katrin att bryta ihop, hon börjar gråta helt plötsligt och vill
egentligen fly ifrån Adam för att få vara i fred med Adam tar tag i henne och
drar henne till sig och kramar henne hårt. Denna händelsen tycker jag är
väldigt speciell och känslosam. Det är första gången som de träffas och de
”klickar” direkt. Helt plötsligt så berättar de allt för varandra och de
förstår sig på varandra på ett sätt som ingen annan har gjort förut. De är lika
på flera sätt och har en hel del gemensamt. Men det som jag fastnade för mest
var att han inte släppte henne utan istället drog henne till sig och kramade
henne hårt. Även fast att de inte kände varandra speciellt väl så drogs de till
varandra och han ville inte att hon skulle vara ledsen. Detta tycker jag är så
speciellt, i flera fall så kan en person som vi inte känner alls, visa sig vara
en person som vi har mycket gemensamt med.
Om jag skulle jämföra den här boken med andra böcker som
Katarina von Bredow har skrivit så skulle jag säga att jag ser en hel del
likheter i denna boken som i andra böcker som hon har skrivit. Katrina skriver
på ett så fantastiskt sätt att jag blir helt fångad av hennes böcker. Hon får
allt att verka så verkligt. Det är verkligen verklighetstroget det som hon
skriver, så verklighetstroget att det skulle kunna vara något som man själv
skulle kunna uppleva. Hon får verkligen med alla de tankarna som man själv har
inför vissa beslut. I denna boken t.ex. så vrider sig nästan Katrin ut och in
bara för att inte såra Frida, även fast att hon är kär i Adam och inte kan få
han ur sina tankar. Man får läsa om hennes tankar om allt, och jag som tjej
känner igen mig väldigt mycket. Det är precis sådant som vi tjejer också tänker
och funderar på. Detta återkommer mycket i hennes andra böcker som t.ex. i
hennes bok Som jag vill vara, den
handlar om en tjej som är 15år gammal och blir gravid. I den boken så får man
också läsa om hur hennes tankar går om detta med barnet och den är väldigt lik
denna boken på ett annat sätt också eftersom att hon håller på att förlora sin
bästa vän i den boken med bara för barnet, det är ju detsamma som denna boken
fast här håller hon på att förlora sin bästa vän för en kille.
Jag tycker att denna boken är riktigt bra, den är
verklighets trogen och Katarina von Bredow är riktigt duktig på att skriva
böcker som man känner igen sig själv i. Hon är även extremt duktig på att
beskriva omgivning och personer på ett sådant sätt att man kan se dem framför
sig. Allt blir så verklighetstroget. Detta är även sånt som vi unga tjejer
ställs inför varje dag, en kille kan verkligen förstöra en hel vänskap. Och man
försöker verkligen att fixa, hjälpa och alltid vara alla till lags. Det finns
tillfällen som även jag har känt mig som Katrin för i boken, helt hjälplös och
så försöker man att hela tiden vara alla till lags så att man tillslut nästan
vänder sig ut och in bara för att lyckas. Jag tycker verkligen om alla av
Katarina von Bredows böcker och tycker att alla unga tjejer ska ge hennes
böcker en chans.
Författaren heter Katrina von Bredow men hon hette ifrån
början Anna Petra Katarina Lindén och hon är nu 46 år gammal. Hon föddes och
växte upp i Aneby i Småland men när hennes föräldrar skilde sig så flyttade hon
med sin mamma till Jönköping. När hon var 15år gammal så träffade hon Einar von
Bredow för första gången och när hon var 18år så gifte de sig i Paris. Det är
ifrån han som hon har fått sitt efternamn. 1989 så flyttade de till Maro i Spanien
där de bodde i nästan 5år. Det var i Spanien som hon för första gången fick
chans att börja skriva mer på heltid. Hon fortsatte nu på att skriva en bok som
hon började med när hon var 15år gammal vilket resulterade i hennes debut roman
Syskonkärlek 1991. Efter nästan 5år i Spanien så flyttade de tillbaka till
Sverige där hon fortsatte att skriva böcker. 2000 så skilde hon och Einar sig
och inte långt efter skilsmässan så träffade hon Kjell Andersson som hon nu har
två söner tillsammans med. Hon har skrivit 12 böcker sammanlagt och nästan alla
är ungdomsromaner. Hon får inspiration till sina böcker från platser som hon
har bott på och upplevelse som hon har upplevt under sitt liv, detta gör att
böckerna känns mycket verkliga. Många av hennes böcker har hon vunnit olika
priser för, både svenska och utländska.
Av: Emelie Olsson
Härligt att läsa om dina tankar om boken. Katarina von Bredow skriver mycket bra ungdomsböcker och detta är ett mycket bra boktips.
SvaraRadera/Malin
Hej Emelie!
SvaraRaderaOj, vad fint du skriver om "Hur kär får man bli?". Otroligt kul och värmande att läsa. Du beskriver boken och människorna så bra och att du dessutom tycker så mycket om boken gör mig förstås ännu gladare :-)
Du har även gjort din research väl och det är ju alltid roligt att se.
Varma hälsningar,
Katarina