De utvalda: Monstrets dotter av Kristen Cashore

Kristin Cashores debut bok var ”De utvalda: Tankeläsaren”. ”Monstrets dotter” är del två ur serien ”De utvalda” men kan läsas som en självständig bok. Den utspelar sig i en fantasi värld med olika ting som bland annat ytterst vackra och färgglada monster och särlingar med dess många olika förmågor. Och som många böcker inom fantasy genre så utspelar det sig under en medeltida tid där svärd och båge är en normalitet i vardagen.

”Monstrets dotter” utspelar sig cirka 30 år före ”Tankeläsaren” Och det är därför man kan läsa den utan ha läst ”Tankeläsaren” men jag rekommenderar att om man ska läsa denna serie borde man börja med del ett. ”Monstrets dotter” förklarar en liten del om sakerna i ”Tankeläsaren”, den ger en historia till vissa händelser och karaktärer i ”Tankeläsaren”.

Handling i stora drag

Monstrets dotter heter då Flamman. Hon är en monstermänniska med hår som är lika vackert som sprakande eld. Hela hon strålar skönhet. Men det ger bara henne svårheter och hon önskar så ofta att nästa ärr hon får eller nästa blåmärke hon får, ska göra henne ful. Men nej det gör henne bara mer intressant och tilldragande. Män och kvinnor känner både avund och lust för henne, vissa älskar henne lika mycket som andra hatar henne. Det förundrar henne lika mycket som det besvärar henne att så många män vill våldta det dem hatar.

Cansrel, hennes far, var även han ett monster. Alla monster utstrålar skönhet och är mycket tilldragande men det är inte det enda de är. Monstren håller i en mycket stark och mäktig kraft, en tankekraft som kan läsa av och kontrollera någon annan. En människa såväl som djur och monster såväl som icke monster. Cansrel var grym. Han njöt av att skada människor, både fysiskt och mentalt. Han våldtog, drack och drogade för att han njöt av det. På hans tid fick han kungen av Dells att göra hans minsta vink. Han la sakta ner kungadömet i ruiner. Rövare och fattigdom härjade fritt.

Flamman ville aldrig vara som sin far. Hon var rädd för sig själv och hon ville inte använda hennes förmågor. Hon fruktade att om hon gjorde det skulle även hon njuta av att skada. Hon försökte ofta se om hon kunde förändra sin far. Han må ha varit grym men han var fortfarande hennes far och hon älskade honom även om hon hatade vad gjorde.

Nax, kung av Dells, dog av en överdos och inte lång efter det så tog Cansrel livet av sig, för all hans njutning han hade haft fick han genom Nax. Dells var fria från Cansrels influenser men kungariket ligger i kaos med hot om inbördeskrig från både norr och söder.

Nash, son av Nax, har en svår uppgift framför sig. Han, med hjälp av sina syskon prinsessan Clara, prins Garan och prins och befälhaven Brigan, ska få tillbaka friden och lugnet i Dells. Men först måste de vinna det oundvikliga kriget som ligger och kryper runt hörnet.

När Flamman först träffar kung Nash och hans bror prins Brigan lyser hatet i Brigans ögon medan beundran i Nashs. Hon vill mer en allt fly från dessa två män. Men av en följd händelser så kommer Flamman på en dum stridig plan som involverar att riskera sitt eget liv. Hon ser det som något som hon har rätt till och är skyldig till att göra. Hon ser sitt liv som något som måste gottgöra sin fars ondska. Men all som vet om händelsen ser det som ett hjältedåd och hon möts av en tacksamhet hon inte är van vid av vissa som uppskattar vad hon har gjort.

Flamman blir kallad till King City, Dells huvudstad, för att hjälpa till att förhöra fångar. Hon tvekar, som hon alltid har gjort, om att använda sina krafter mot andra men hon accepterar inbjudan för att hon än en gång känner skyldighet för att gottgöra sin fars handlingar.

Hon blir tilldelad en vaktstyrka på tjugo män och kvinnor som ska hålla henne säker under resan och hela hennes vistelse i King City. Men det är inte bara hatet från människorna runt sig, hotet om krig och all den vanliga faran som flamman måste möta. Mystiska män vars sinnen hon inte riktigt kan begripa. Det är som de har dimmor som trycker undan männens egen intelligens. Hon som hade trott att hon var den enda i Dells som kunde kontrollera sinnen blev osäker när hon hittade denna källa till dimman som upprepande dykte upp runtomkring henne. Har hon hittat någon som är ett större hot mot henne än vad något annat hon någonsin har mött? Och hur ska hon hantera, hon som tro sig inte kunna älska, att möta kärleken?

Citat av en händelse ur boken

Nash. Du kommer inte att dö. Jag tillåter det inte. Hör di mig? Ser du mig?

Hans svarta ögon stirrade, vid medvetande, men bara nätt och jämnt, och det var bara nätt och jämnt han såg henne. Brigan kastade sig ner bredvid dem, grep tag i Nash hår, kysste Nash panna, flämtade och snytande. Grönklädda sjukvårdare dök upp och knäböjde bakom Nash rygg.

Flamman grep tag i Brigans axel och såg honom i ögonen, som var blanka av chock av sorg. Hon ruskade honom tills han såg på henne. Utkämpa det här kriget nu, Brigan. Slåss nu. Vi måste vinna kriget.

Han reste sig med vild blick och ropade på bamse. Hästar dundrade fram på alla sidor om den sorgliga lilla gruppen på marken, och delade sig runt Flamman, Nash och sjukvårdarna likt flodvatten runt en uppskjutande sten. Ljudet var öronbedövande och Flamman var genomblöt, dränkt av hovslag och vatten och blod, och hon lade händerna om Nashs ansikte och klamrade sig fast hårdare vid hans medvetande än någonsin klamrat fast vid något tidigare. Se på mig, Nash. Se på mig. Nash, jag älskar dig. Jag älskar dig så mycket.

Han blinkade och stirrade på hennes ansikte medan en strimma blod rann ur hans mungipa. Hans skuldror och hals spändes i kramper.

Det är för svårt att leva just nu, viskade han till hennes sinne. Det är lättare att dö. Låt mig dö.

Hon förnam det exakta ögonblicket när de båda arméerna drabbade samman, som en explosion inuti hennes eget väsen. Så mycket skräck och smärta, så många sinnen som bleknade bort

Nej Nash, jag låter dig inte dö, Dö inte, min bror. Stanna kvar. Min bror, stanna kvar hos mig.

Jag valde att citera den händelsen ur boken på grund ut av att den är så fylld av känslor och den visar verkligen hur mycket personerna i boken har förändras från dag ett. Om hur de ser på varandra och vilken betydelse de har för varandra.

Den lämnar även två ”cliffhangers” som gör att man bara måste läsa vidare. Vinner de kriget och/eller överlever Nash?

Budskap

Budskapet i boken är att vem man är inte finns i dina gener. Man är inte sin far, mor eller någon annan i sitt släktled. Samt att ingen behöver vara som man förväntar sig. Flamman var inte samma monster som sin far även om hon själv till en början var rädd att hon var det.

Ett annat budskap är att man bör vara med den man vill och inte den man förväntas vara med. Om man bara tar sig en titt på kungafamiljen i denna bok och ser vilka de är med och vilka de gifter sig och får barn och så vidare med, så ser man att denna bok visar att kärleken dyker upp på de mest otänkbara platser.

Kristen Cashore

Kristen Cashore växte upp i en by i Pennsylvania. När hon var yngre läste hon enormt med böcker. Det enda hon gillade mer än att läsa var att dagdrömma. Och läsning och att dagdrömma är den perfekta blandningen för att skapa skrivande.

Hon skriver på heltid och utrycker själv att hon inte kan sluta skriva. Men det tycker hon inte att det är något dåligt för hon vill inte sluta. Hon skriver även på sin blogg att de bästa samtalen hon har är de påhittade med sitt duschhuvud, som liknar en gammal telefon. Man skulle kunna uppfatta henne som lite galen men för att kunna skriva något bra behöver man en stark kontakt till sin fantasi. Och det är det som gör att vissa vill skriva det mest galna och fantastiska berättelser medan andra vill leva deras passioner och drömmar.

Kristen Cashore har även flyttat hit och dit under sitt liv. Hon beskriver det som om hon inte kan vara stilla alltför länge. Och flyttandet ger även henne chansen att ta in mer inspiration.

 Jämförelse av andra texter

Visst så skriver alla författare olika och på deras eget vis. Men all text har så många mer likheter än olikheter. Alla strävar efter samma flödande i en text. Vissa lyckas, andra inte. Kristen Cashore har enligt mig lyckas med att få sin berättelse att flöda. Man tappar inte intresset lätt och det är inte många lugna stunder för en att vilja ta en paus i läsandet.

Så Kristen Cashore skriver på sitt unika sett men ändå på ett generiskt sätt. Hon skriver bra, intressant och innehållsrikt.