Skärvor av ett liv av William

Beskriva Auschwitz

Det såg lite ut som ett fattigt ghettoområde som blivit övergiven tycker jag. Med ”fotbollsplaner” fast utan mål. Utan där man arbetade istället. Och hela området är omringat av höga stängsel med taggtråd högst upp. Och om man försökte fly dödade dem flera människor än dig, som ett moraliskt straff. Beskrivningen låter lite oseriös, fast det kanske är svårt att måla upp en bild utifrån min beskrivning.

En dag i lägret bestod av en uppropning, eller räkning av fångar 3 gånger om dagen. Dagen bestod också av ett snålt mål med lite och dricka och en liten brödbit.

Dagen bestod också av arbete. Judarna var i nazisternas ögon, förutom pest för världen, också något som kunde användas som gratis arbetskraft som man kunde behandla värre än djur.

Jag tror människorna i lägret kände att de var mindre värda än djur, vilket enligt nazisterna dem dock också var. Många tappade nog förståndet och blev galna. Folk dog varje dag. Men det blev en del av vardagen. När de väl vant sig tror jag dock hemskt nog de vande sig och att en familjemedlem som dog inte var lika all varligt för dem längre. Många såg nog också döden som en bättre utväg än att stanna där och gav upp hoppet på livet.

Skrivet av William

"Förlåt"

Fri dikt:

Beskriv vad som hände när de blev fria och ur de upplevde detta.

 6. Beskriv vad som hände när de blev fria och hur de upplevde detta

Själva befrielsen från koncentrations läget hände den 15 April 1945. Alla fångar låg på deras sängar och de var mycket svaga, så svaga att de knappt orkade prata med varandra. Plötsligt sa någon att hon såg en Engelsk Tank. Alla på lägret trodde att hon bara yra sedan efter några timmar hörde de andra konstiga ljud och en annan fånge sa 'Titta där! En engelsk soldat' Inga av fångarna trodde sina ögon och de bara satt där och kolla på. De engelska soldaterna kunde inte tro sina ögon, alla såg ut som levande skelett men de var väldigt snälla och gav dem deras ransoner som de skulle äta av senare.'

Soldaterna sa att kriget tog slut den 8 maj men för fångarna var den slut idag. Många fångar blev väldigt sjuka på grund av den feta maten som de nu har givits och därför var det många som dog.

Hédi var väldigt trött när hon blev befriad, så därför orkade hon inte att flytta sig från sängen. När hon vaknade igen så gick hon ut och började leta efter sin fader. Hon mötte en annan släkting men hon var i väldigt dåligt skick, hon sa att hon skulle komma med mat till henne imorgon med när hon kom tillbaks var hon redan död. Hon träffade Micheal och där fick hon veta att Alex, hennes fars bror var den ända som hade överlevt. Hédi var väldig ledsen men när hon kände för att gråta kunde ingenting komma, det var som om hennes tårar var slut.

Detta har bara resulterats till olycka och onda saker. Hon har förlorat sitt hem, många av sina vänner, Sin omtänksamma mor, sin kära far men en sak har hon kvar. Sin älska syster.

//Kalle Paulsson 9G

Blomman

Beskriv vad som hände när de blev fria och hur de upplevde detta.

Den 15 april, 1945 trädde engelska soldater in till lägret klädda i vita armbindlar. Vid detta tillfälle så var majoriteten av lägrets invånare extremt trötta och positivitet var låg: få orkade ens att vara glada för deras befrielse. Många nu-fria fångar ville söka efter sin familj eller helt enkelt vila av sig, likt Heidi innan hon bestämde sig för att i hopp leta efter sin far. Detta var likt många andra personer i lägret, många hoppades fortfarande att familjemedlemmar fortfarande var vid liv. Många hade väldigt svårt att förstå känslan av befrielse, och likt en väldigt stor ändring under en kort period så förstod inte många att det var nu fria.

Engelsmännen gav senare ut mat till majoriteten av fångarna, mest utav medkänsla för de utsvälta fångarna. Detta blev tyvärr slutet av många fångar, då under deras långa tid inom koncentrations lägrerna så hade deras kroppar vant sig vid väldigt små mängder av mat. Vid sådan stor konsumtion av mat så blev många väldigt sjuka, och vissa dog, inklusive några av Heidis vänner. Detta ledde senare till stark sorg bland de fria fångarna, inklusive Heidi som fått reda på sin fars död och falska hopp om att han hade arbetat i köket i förgångna läger.

Efter Heidi hade bekräftat sin fars död så stanna både hon hennes syster inom lägret innan de blev transporterade till Lübeck och sedan till Malmö med båt. De blev sedan inkvarterade i en gammal skola. Många av de förre-detta fångarna blev väldigt besvikna då de förväntningarna av Sverige de hade visade sig att inte uppfyllas, men många nöjde sig med den stora mängden av mat. Ett flertal av de nu fria fångarna var fortfarande väldigt vana med att gömma sin mat, och det var ofta de omedvetande gömde sin mat ifrån de andra. Ett flertal av de som var inkvarterade inom skolan smög ibland ut för att prata med Svenskar, detta inkluderar Heidi som smög ut minst en gång. Efter vant sig någorlunda väl så stannade Heidi och Livi längre än de sex månaderna de hade planerat i Sverige. De slutade tillsluts att de stannade permanent, skaffade män och tillsluts barn.

Beskriv vad som hände när de blev fria och hur de upplevde detta.

Den 15 april 1945 blev de i det lägret fria. Alla var helt uttömda på kraft när de märkte att engelska soldater hade tagit sig in i lägret med vita armbindlar. De flesta var allt för trötta för att ens bli glada. Först ville Hédi bara sova men sen började hon inse vad som faktiskt hade hänt och då var hennes första tanke att imorgon skulle hon leta efter sin far, hon var övertygad om att han var vid liv. Alla fylldes med hopp.

Dagen efter låg ingen kvar i barackerna, oavsett hur sjuka eller utmattade de var tvingade dem sig själva att gå ut och se vad som hade hänt. Engelsk männen var väldigt vänliga och gav ut sina egna matransoner till de befriade fångarna. Judarna var inte alls var van vid sådan fet mat så magarna gjorde uppror och många blev sjuka.

De fortsatte att bo kvar i lägren ett litet tag till innan dem kunde åka iväg. Hédi hade sedan hört att kriget inte var officiellt slut förens den 8 maj.

Sen åkte de från Lübeck till Travemünde. Efter de skulle dem ta båten till Malmö. Man kan säga att de såg Sverige som frälsa landet. Att när de kom till Sverige då skulle allt bli bra. De tänkte att Svenskarna var mycket snälla för att ”drottningen hade bjudit dem på semester”.  De trodde även att drottningen skulle välkomna de i Malmö med fina kläder, mat och en egen klocka, men så var det inte.

När det anlände till Malmö skickades de sen vidare till Stockholm där de friade fångarna inkvarterade i en skola för 6 veckors karantän för att inte sprida sjukdomar. Även om de hade blivit besvikna för att inte Sverige hade varit som de först trodde så klagade de inte ändå. Dem fick mat i överflöd och det tog lång tid för vissa att förstå att dem inte behövde gömma maten som blev över för att det var osäkra på om dem skulle få mer.

Hédi och Livi’s plan var först att återvända till Rumänien efter 6 månader i Sverige men så blev det inte. Istället stannade de båda i Sverige. Trots detta har de båda återvänt till Rumänien några gånger för att besöka deras hemstad.